Ta cykeln på tåget – cykla genom Laponia | Inlandsbanan.se

Nyheter

Läs senaste nytt om vad som händer på Inlandsbanan.

Tillbaka
Etiketter: 

Ta cykeln på tåget – cykla genom Laponia

Fartvinden möter ansiktet på väg ned till Östersund C. Cykeln känns extra stabil med packväskor. Två fram, en i ramen och en bakom sadeln. Packade med tält, sovsäck, liggunderlag, extra kläder, gasköket, några påsar torrfoder. Väl på stationen bromsar jag in och leder cykeln bort på perrongen, här väntar Inlandsbanan på att ta mig norrut. Hela vägen till Gällivare, därefter blir det cykling ut mot Stora sjöfallets nationalpark. För att sedan ta tåget hem från Porjus.

Att boka cykelplats på Inlandsbanan kostar bara 100 kronor extra och då får du åka hur långt du vill med den cykeln, däremot så måste du ha en platsbiljett till dig själv för den sträckan också. Inga andra cyklar stod på cyklarnas plats ombord tåget denna trevliga morgon i Östersund, där solen värmde fint och känslan var att det skulle bli en trevlig resa norrut. Fantastiskt härligt att rulla mot Lit, där dimman låg tät ned mot Indalsälven för att sedan fortsätta upp mot Häggenås där dimman också försvann och solen tittade fram igen. Skarvdunket är härligt och första koppen kaffe är ljuvlig samtidigt som jag spanar ut på skogar, sjöar, vattendrag och småbyar som passerar utanför fönstret.

I Vilhelmina är det dags för lunch, här blir det fisktallrik på Bergmans fisk, helt fantastiskt gott. Dessutom skulle man kunna fylla en kylbox med delikatesser. Om man hade haft en sådan med sig. Nåja, det kommer fler tillfällen att fylla magen med delikatesser ska det visa sig. För i Sorsele är det tydligen tågmöte, och denna varma dag ett utmärkt tillfälle att köpa en glass inne på järnvägsstationen tillika Inlandsbanemuséet. Här blev det även en tunnbrödklämma med röding och hjortronröra – helt fantastisk! Den gjorde att jag nästan inte var hungrig när vi väl var framme i Arvidsjaur som är nästa matstopp.

I stället för att beställa någon mat av tågvärden som livligt berättat om diverse sevärdheter under hela resan så bestämde jag mig i stället för att plocka av packväskorna från cykeln och ta en sväng runt i Arvidsjaur. Det var dessutom fantastiskt skönt att låta benen få arbeta lite efter många timmar ombord på tåget. Efter en lätt sightseeingtur runt samhället blev det till slut stopp på caféet Hans på hörnet. Den lilla cykelturen hade gjort susen och jag kände mig faktiskt hungrig igen. Servicen var fantastisk och jag blev mätt. Tillbaka till tåget för det som kändes som sista biten upp till Gällivare.

Solen började stå lägre på den blåa himlen och jag minns specifikt när vi passerade Porjus, hur vackert det var. Här, kunde jag ha hoppat av. Men då hade jag ju ej åkt hela sträckan norrut. Dessutom fanns det kvällsöppna matbutiker och bensinstationer att handla kvällsfika och frukost på vid ankomst. Sagt och gjort så var det precis det som skedde.

Kvällsljuset var vackert men jag slog ändå på lamporna och började trampa efter E45 söderut. Inte många bilar ute denna tid på kvällen vilket är väldigt positivt om man ändå ska ut och cykla efter just denna väg. När man cyklar i mörkret är det en speciell känsla som infinner sig. Man tappar fartkänslan. Det känns som att det går lite fortare än vad det faktiskt gör, vilket är en trevlig känsla om man struntar i att kolla på cykeldatorn. När det börjar bli väldigt mörkt svänger jag av mot Stora sjöfallet och Ritsem. Rullar lätt i sommarnattens vind. Hittar en grusväg i höjd med Luspebryggan och svänger av. Slår snabbt upp mitt tält. Tvättar av mig och gör natt.

Efter frukost är det redan varmt, och jag rullar ut från min grusväg och tar av mot fjällvärlden. Det är en varm dag, och jag ser fram emot att börja se lite fjälltoppar framöver. Jag trampar på och känner hur förmiddagen och kilometrarna rinner undan. Svänger ned till bryggan där MS Langas går med gäster till Saltoluokta fjällstation. Spanar ner sjön och fascineras över hur långt ned jag ser i det klara vattnet. Parkeringen är full av bilar och jag tänker på hur många människor som är här och går i fjäll och mark. Jag dricker lite vatten och äter en banan och fortsätter bort i Nationalparken på vägen mot Ritsem.

Naturen öppnar verkligen upp sig här. Höga vitbeklädda fjälltoppar, sjöar som blir turkosa i strandkanten och vacker tallskog som följs av björkskog. Jag svänger av för lunch på naturum Laponia, här är det folk som fikar och kollar på utställningen. Jag parkerar cykeln utanför cafédelen. Beställer västerbottenpaj med röding. Helt fantastiskt gott och väldigt överkomligt prismässigt måste jag säga. Jag känner att jag kanske fått i mig lite för lite energi, så jag beställer även en våffla med grädde, hjortronsylt och en kopp kaffe. Efter det så gör jag som många andra och lägger mig på trätrallen och njuter av solen och ljudet av det lilla som består av Stora Sjöfallets vattenfall. Jag undrar hur det såg ut innan all vattenkraft och funderar på hur mycket av all energi som Sverige förbrukar som faktiskt kommer från dessa vatten.

Efter en liten tupplur så fortsatte resan bort mot Ritsem, på en väg med fantastisk utsikt över fjäll och vatten. Jag passerar Kungsleden och får fantastiska vyer över Ahkka. En väg som fler borde cykla i stället för att ta bilen. Intrycken blir så mycket starkare. Dofter, ljud och tid för att stanna och bara spana ut över landskapet. Väl i Ritsem tar jag mig upp till STFs stuga, här stannar jag för en kall öl, vilar benen i solen och samtalar med en av stugvärdarna. Fyller på med lite proviant men känner också att jag inte vill att dagens cykling ska vara över. Jag har spanat på grusvägen upp mot Sitasjaure och fått höra av personalen på Naturum Laponia att det är väldigt fint där. Jag tar avsked av personalen och de många förundrade blickarna på stationen – började fundera hur många det är som cyklar hit, kanske inte så många när allt kommer omkring. I alla fall om jag tolkar blickarna rätt.

Grusvägen börjar med en lång klättring, det visste jag. Sedan rullar man lätt över fjället och har fantastiska vyer över vackra vatten med hårt urkarvade fåror ur fjällsidorna som sträcker sig upp mot topparna runt om dem. Mitt i dem glittrar bäckarna i kvällsljuset. Det känns lätt att cykla trots att jag är inne på mil 15–16 och jag spanar mitt mål borta vid sjön. Jag hälsar på stugvärden hos STF och pratar lite med honom innan jag drar mig undan mot det som får bli min tältplats. Efter att jag slagit upp tältet tar jag ett dopp i det som skulle vara den varmaste av tjärnar i närheten. Tvättar av dagens svett och tar sedan på mig varma kläder, värmer vatten från bäcken på gasköket och plockar fram min påse med frystorkat. Långt från dagens lunch i kvalitet, men efter många mil i sadeln smakar det mesta gott ska jag medge. Lägger mig på liggunderlaget med överdragskläder, lyssnar på Sitasjaures vågor som kastar sig mot stranden och spanar bort på andra sidan sjön där Norge ligger. Lyxar till det med en kaffe och en påse chips från STF i Ritsem och spanar på solljuset som smeker fjällsidan för att till sist komma för nära topparna och försvinna.

Att vakna i denna vackra miljö är helt fantastiskt och man hade inte heller behövt ta så många mil i en tur, men jag behövde ta tåget tillbaka dagen efter denna så för mig blev det en lagom lång frukost som började med dimma och slutade med den varma morgonsolen som torkade den fuktiga tältduken. Stannade och lunchade på Stora Sjöfallet Mountain Lodge vilade på lunchen även idag på trallen hos Naturum Laponia. Cyklade vidare mot Porjus på eftermiddagen och hittade en lämplig tältplats att vila ut vid.
Tidigt morgonen därpå åt jag frukost och plockade ihop min lägerplats innan jag cyklade sista milen till Porjus. Tog ett morgonbad i Porjusselet och bytte om, väntade på tåget som stannade efter att jag vänt på plåtstinsen. Nu började färden hem.  

/John Nilsson

Läs mer om Laponia
Boka Inlandsbanekort 
Läs mer om cykeln på tåget.