INLANDSBANANs HISTORIA

Järnvägsinfrastrukturen Inlandsbanan binder samman Sveriges inland och har sedan början haft en viktig roll för utveckling, sammanhållning och tillgänglighet. 
Vi är stolta över banans historiska betydelse och tar samtidigt ansvar för att förvalta och utveckla infrastrukturen i takt med dagens krav och framtidens behov. 
Med rötter i historien och blicken mot framtiden fortsätter Inlandsbanan att vara en livsnerv för inlandet. 

BYGGANDET 
AV BANAN 

– från idé till verklighet

Järnvägens utveckling i Sverige var nära sammankopplad med industrialiseringen. Under slutet av 1800-talet var trävarubranschen, gruvnäringen och verkstadsindustrin de tre viktigaste drivkrafterna bakom landets ekonomiska utveckling. I takt med detta växte intresset för de tidigare relativt outnyttjade naturresurserna i norra Sverige.

Idén om Inlandsbanan växte fram i flera steg. Ursprungligen fanns starka militära motiv, samtidigt som exploateringen av järnmalmsfyndigheterna i Norrbotten tog fart. Därutöver fanns en tydlig ambition att skapa förutsättningar för inlandets industrialisering och utveckling. Bengt Sandhammar beskriver detta i boken Inlandsbanan (2014):

”Så blev tanken om Inlandsbanan en solidaritetsfråga där isolerade delar av Sverige skulle få samma möjligheter till utveckling som övriga landet.”

 

Beslut om statliga järnvägar

År 1854 fattade regeringen beslut om att bygga ett antal större statliga järnvägslinjer. Vid sekelskiftet 1900 var de flesta statsbanorna färdigställda och i drift, däribland Västra och Södra stambanan. Det sista stora sammanhängande järnvägsprojektet som genomfördes var Inlandsbanan.

Efter omfattande diskussioner om lämpliga ändpunkter fastställdes sträckningen mellan Kristinehamn och Gällivare, vilket innebar att Vänern bands samman med Malmfälten. Inlandsbanan fick därmed en total längd på 1 289 kilometer, vilket gör den till en av Sveriges längsta namngivna järnvägar. En senare linjeomläggning i Värmland förlängde banan med ytterligare sju kilometer, till totalt 1 296 kilometer.

 

Byggtiden

Byggandet av Inlandsbanan skedde etappvis under flera decennier. De tidigaste arbetena påbörjades 1907, bland annat på sträckan Ulriksfors–Östersund (1907–1912). Den sista delen, mellan Jokkmokk och Sorsele, färdigställdes först 1937.

Sträckan Orsa–Sveg öppnades för trafik redan 1909 av Orsa–Herjeådalens Järnväg och övertogs av staten 1919. Även järnvägarna mellan Kristinehamn och Mora var ursprungligen privatägda men inlöstes av staten 1916, då deras betydelse för inlandsförbindelsen blev tydlig.

Den 6 augusti 1937 möttes banbyggena i Kåbdalis. Händelsen firades stort när rallarlag från norr och söder sammanstrålade, och kronprins Gustav Adolf invigde officiellt Inlandsbanan. Därmed blev det möjligt att resa hela vägen från Kristinehamn vid Vänern till Gällivare i norra Lappland. 

en bana 
för gods & människor


Inlandsbanan har genom åren använts för både gods- och persontrafik. Skogsprodukter, träkol, mineraler, kalk och torv är exempel på gods som transporterats. Persontrafiken var länge omfattande och nådde sin höjdpunkt under 1950-talet, då rälsbussar band samman små och stora orter.

 

Godstrafik

Redan vid planeringen av Inlandsbanan fanns idéer om omfattande godstransporter, bland annat av järnmalm från Norrbotten till hamnar på västkusten. I praktiken har dock transporter mellan banans ytterpunkter varit relativt begränsade.

Under senare delen av 1800-talet ökade värdet på skogsprodukterna kraftigt och fram till mitten av 1900talet var träkolstransporter en betydande del av godstrafiken. Gruvverksamhet har också haft stor betydelse, särskilt i Norrland, med gruvor som Stekenjokk och Laisvall. På senare år har transporter av bland annat kalk och torv förekommit.

 

Nutid

Sträckan Mora–Gällivare är idag öppen för godstrafik för samtliga operatörer. Inlandståg AB, ett dotterbolag till Inlandsbanan AB, är en av de aktörer som bedriver godstrafik på Inlandsbanan.

Persontrafik

Persontrafiken på Inlandsbanan har varierat över tid och mellan olika sträckor. Tidiga tidtabeller visar på ett omfattande och sammanhängande trafiksystem med goda anslutningar både lokalt och nationellt. Under ånglokens tid gick även personvagnar kopplade till godståg, vilket möjliggjorde resor även om restiderna var långa.

Införandet av rälsbussar under 1930 och 1950talen innebar en kraftig utbyggnad av trafiken, som nådde sin kulmen under 1950talet. Därefter följde en successiv nedtrappning i takt med ökad bilism och förändrade transportmönster.

Mellan 1969 och 1992 lades den reguljära persontrafiken successivt ned på hela Inlandsbanan och ersattes i stor utsträckning av landsvägsbussar. Därefter har trafiken främst bestått av turist- och säsongstrafik.

 

Nutid

Inlandsbanan AB arbetar på uppdrag av sina ägare för att åter möjliggöra trafik på hela den ursprungliga sträckningen ned till Kristinehamn. Sommartid bedrivs turisttrafik på sträckan Mora–Östersund–Gällivare, med anslutningar i Mora till tåg mot Kristinehamn. Vintertid har även särskilda satsningar som Snötåget genomförts.

NYA INLANDSBANAN 

OCH INLANDSBANAN AB


Efter andra världskriget försämrades lönsamheten för järnvägstrafiken i Sverige, vilket ledde till omfattande nedläggningar. Under slutet av 1980-talet pågick en intensiv debatt om Inlandsbanans framtid. Resultatet blev propositionen “Den nya Inlandsbanan” och bildandet av det kommunägda bolaget Inlandsbanan AB (IBAB) i början av 1990-talet.

År 1993 återinvigdes banan symboliskt, och IBAB fick statens uppdrag att förvalta sträckan Mora–Gällivare samt ett antal tvärbanor. Ägarkommunerna tydliggjorde samtidigt bolagets roll i att utveckla infrastrukturen och trafiken längs banan.

 

En bana med framtid

Inlandsbanan AB förvaltar idag infrastrukturen mellan Mora och Gällivare på uppdrag av staten. Dotterbolagen Destination Inlandsbanan AB och Inlandståg AB ansvarar för turist-, person- och godstrafik samt äger och driver fordon, verkstad och operativ verksamhet.

Tillsammans arbetar koncernen Inlandsbanan för att stärka inlandets tillgänglighet, hållbara transporter och regional utveckling – nu och i framtiden. Genom att ta vara på banans potential skapas nya möjligheter för näringsliv, turism och människor i hela inlandet.

VISSTE DU ATT...

 

  • Olika sträckor av Inlandsbanan byggdes olika år. Sista sträckan som blev klar var mellan Jokkmokk och Sorsele (byggtid 1928-1937)
     
  • Banans originalsträcka är 1 296 kilometer, från Kristinehamn till Gällivare
  • Järnvägsbron över Pakkojokk mellan Jokkmokk och Porjus anses vara den vackraste bron längs banan. Den är byggd helt och hållet i natursten och stod klar 1925
     
  • Banan i sin helhet stod klar 1937 när banbyggena möttes i Kåbdalis. 6 augusti det året blev det en stor fest när rallarlagen från norr och söder möttes
     
  • Turisttrafiken på Inlandsbanan hade premiär i juni 1993
     
  • Inlandsbanan är oelektrifierad